Forever and ever you'll stay in my heart

När är man egentligen tillåten att vara lycklig igen?
När får man känna att man verkligen mår bra?
När förväntas man sluta gråta?
Hur lång tid efter måste man behöva svara på frågan om varför man är lessen?

Tre år har gått och jag känner mig fortfarande tom. Hel tom på allt.
Det känns nästan som om tårarna på något sätt har tagit slut. Det enda som finns kvar är saknaden efter att ha det som alla andra.
Det är svårt att sätta ord på smärtan, svårare än jag trodde faktist. Det finns nog inte ens några ord som går att beskriva hur det känns. Det måste upplevas.
Ungefär som när man varit med om något helt underbart och man vill förklara för någon annan hur underbart det var. Ibland hittar man inte orden och man kan aldrig få den som inte var med om det att känna samma känsla, eller hur?

Fast jag vill inte att ni ska behöva uppleva det.
Inte någon, inte någongång.

Hur länge gör det ont?